26. EN SKEV VÄRLDSBILD


Livet.

Är det bara ett stort instagramflöde av solnedgångar, paraplydrinkar, leenden och uppklädda lyckliga själar? Är allas vardag en dans på rosa moln och söta barn som skrattar? Ser verkligen livet ut som en semesterkatalog?

Självklart inte. Klart att alla har mörka moln på sin himmel. Klart att utsikten kan vara unkna cigarettfimpar i halvtomma ölburkar. Sorg kan blandas med sunkiga kläder och snoriga ungar. Livet kan verkligen vara en soptipp - ibland.

Jag sitter i skrivande stund och tar en kaffe och en macka utanför ett fik där jag bor. (Note to myself - om du ska ta ut fikat i omgångar - ta INTE ut mackan först för att lämna den obevakad en stund, kråkor gillar mackor, och de är snabba.) Om tre dagar ska vi begrava vår mamma som gick bort i cancer för en månad sen. En begravningsprocess jag av olika skäl blivit van vid. Pappa dog redan när jag var 13 år. Mördad. Nära och kära har försvunnit under årens lopp, i allt för tidig ålder, många knappt myndiga. Utöver det har annat smuts passerat mitt liv. Som för många andra. Livet är en resa med toppar som dalar. Frågan är då bara - vad väljer jag att fokusera på? Ska jag begrava mig med mina anhöriga? Låta deras sista andetag även bli mina sista, bildligt talat? Ska jag gräva ner mig i sorg, ensamhet och sluta som ett offer? Eller ska jag finna den ljusa strimman även ur det mörkaste av moln?

Jag väljer det sistnämnda. Jag väljer livet. Jag låter andras bortgång bli min kraft att leva än mer, för dem och för mig. Jag kan inte påverka allt som sker, men jag har hundra procent kontroll på hur jag väljer att förhålla mig till det som sker. Den superkraften äger jag. Den styrkan äger alla. Men det är inte alla som hittar den.

Att tänka positivt är för mig inte att blunda för livets grå stunder. Att tänka positivt gör mig inte immun mot avgrunder. Att tänka positivt gör dock att jag oftare inte faller lika långt som pessimisterna verkar göra. Dessutom verkar min parad av någon märklig anledning vara lite mer befriad från upplevda fallgropar än vad de mer negativt lagda personernas resa ser ut vara - även när vi färdas samma väg. Fascinerande. Tänk om det är vi själva som skapar vår verklighet? Jag är övertygad om det.

Mina sociala medier är fyllda av leenden, paraplydrinkar, solnedgångar och semesterbilder. För det är såklart livets toppar jag vill high-lighta. Det är det goda och ljusa jag vill sprida. Rikta blicken på. Det jag fokuserar på, det växer. Instagram och Facebook och andra kanaler är ett vernissage där jag kan ställa ut mina alster, och givetvis skyltar jag inte med mina mindre lyckade konstverk. Men självklart finns de med som ingrediens under resans gång. Tro inget annat. Ofta är de en förutsättning för att kunna nå en inre som yttre framgång. De är själva tätskiktet, underarbetet, som gör mosaikens klinker helt och funktionellt. Det jag dock frontar är glansen av det färdiga resultatet.

Så jag är en obotlig optimist. Det erkänner jag. Hoppas jag smittar. Och ska jag nu ha en skev världsbild - ska den fan vara positiv.

Marko Latva-Nevala

 

Our Recent Posts

Tags

076 248 63 16

©2019 av OPTIMALIST Roger Bengtsson