22. DRÖMMEN OM ETT HUS


Tankar kring utmaningen att reflektera över sig själv och att leva ett autentiskt liv

Att vara autentisk, att leva ett autentiskt liv, vad betyder det? Ordet autentisk kan vara svårt att greppa, det finns många definitioner och en enkel synonym är att vara ”äkta”. Jag stötte på ordet första gången i IT-världen. När du loggar in på en dator eller en sida, till exempel din bank, blir du autentiserad eller verifierad av systemet – att du verkligen är du.

Har du tittat på en film om till exempel lejon, hur de lever i sin naturliga miljö? Har du sedan sett lejon i en djurpark där de lever sitt liv inspärrade i en för dem artificiell värld? Titta på dem, hur de rör sig, deras uttryck – de är förvisso äkta som del av sin art men de är inte längre autentiska som lejon.

(Det levnadssätt vi har i västvärlden berövar oss nog mycket av det liv som vi som art egentligen är anpassade för men samtidigt ligger perspektivet för den här texten inom den kontext som vår moderna livsstil utgör).

Jag tänker på ordet autentisk som att vara äkta eller oförfalskad i förhållande till något annat, precis som lejonen i djurparken bedöms mot lejonen i det vilda. Den här texten försöker beskriva det här ”något annat” som vi har inom oss och som vi ibland kanske bara förnimmer då det kan ligga i gränslandet för vårt medvetande.

Jag tänker på människor som förlorat sig själva i en artificiell tillvaro. Vi kan leva ett falskt liv och känna en gnagande känsla av att något inte står rätt till, att vi är på fel plats eller att vi inte kommer till vår rätt. Men vad som är fel eller vad som vore rätt går inte att artikulera då det ligger strax under horisonten för vår självkännedom.

Låt mig berätta om drömmen om ett hus.

Själv hade jag under en stor del av mitt liv kompromissat med mig själv och fått betala ett högt pris. Det liv jag hade levt hade inte varit mitt eget. Till och från hade jag haft tanken att jag skulle ha velat leva ett annat slags liv men utan att riktigt veta vad det egentligen skulle vara. Det fanns ett annat jag inom mig som upplevdes vara en mer äkta version av mig än det liv jag levde. Jag var inte autentisk och vetskapen hade börjat äta på mig.

Men tiden kom när jag skulle bli tvungen att göra upp med allt och det så grundligt att i stort sett ingenting blev kvar av den tillvaro jag haft. Det var lite som den mytologiska fågeln Fenix som brann upp tillsammans med sitt bo för att sedan återuppstå ur elden.

Det var när jag gick omkring i askan av det som en gång varit mitt liv som jag läste orden av en författare vars liv påminde om mitt:

“Gradually, if I go with courage and wisdom I will arrive at my destination, a place called paradise. It is not a land free of struggle, a realm devoid of pain or grief. But it is a place where I feel at home, where I am supposed to be.”

I samma ögonblick förstod jag att texten i allmänhet och de avslutande orden – ”where I am supposed to be” – i synnerhet, uttryckte det som resten av mitt liv skulle kretsa kring. För mig betyder det att undvika att livet får samma skenbart äkta men falska innehåll som jag lämnat, och även att ha ett starkt fokus på vem jag är och hela tiden agera för att vara på rätt plats i varje situation av livet.

Men hur kommer man fram till sådana livsomformande insikter? Jag har inget heltäckande svar på den frågan men jag tror att självreflektion är en viktig del. Jag ägnar mycket tid åt att fundera över det som händer inom och utanför mig själv. Det handlar om att kunna föra upp sådant som ligger utanför vårt medvetande, artikulera eller sätta ord på det. Först då kan vi börja förhålla oss till det.

Men allt är kanske inte vad det till synes verkar vara. Jag hade till exempel haft en återkommande dagdröm om ett hus. Det låg i en soldränkt dalgång bevuxen med cypress och pinje med medelhavet nedanför. Huset var av sten och det fanns en terrass på taket som skuggades av ett gammalt träd. Jag återvände ofta till den här tanken och önskade att få sitta där i skuggan och titta ut över havet.

En dag insåg jag att det alls inte handlade om huset, själv bodde jag redan i ett hus och detta hus jag hade i mina tankar skulle jag rent tekniskt kunnat skaffa, det var egentligen bara en fråga om pengar. Men jag förstod att även om jag köpte det skulle det inte förändra mycket.

Drömmen handlade om det jag saknade i livet. Genom att visualisera mig där på terrassen tog jag min tillflykt till ett inre tillstånd av frid, harmoni och frihet – det var alltså det jag sökte efter.

När mitt inre behov blev artikulerat började jag förstå vad det var som var fel och vad som skulle vara rätt och jag kunde nu bli mer fokuserad på att uppnå detta tillstånd i verkligheten. På något sätt hade jag alltid vetat detta men ändå såg jag det inte. Jag skulle nu förändra mitt liv.

Samme författare jag citerade ovan skrev angående sina egna reflektioner:

”…att vi bara ser det vi är beredda att se när vi är beredda att se det.”

Det kan tolkas som att det handlar om flera överlappande processer. Stjärnhimlen där vi bor, ser inte ut på samma sätt under sommaren som under vintern. De tre stjärnorna Alnitak, Alnilam och Mintaka i ”Orions bälte” kan vi bara se från början på senhösten och under vintern. Resten av året ligger de, från vårt perspektiv, under horisonten. Så även om vi vänder blicken mot himlavalvet är det alltså inte förrän jorden lagt oss i rätt läge som vi kommer att kunna se Orions bälte.

Det vi fokuserar på blir en del av vår verklighet men möjligheten att se vilka alternativ vi skulle kunna välja kan styras av processer utanför vår medvetna kontroll. Upplevelser får vi genom människor vi träffar, platser vi besöker, böcker vi läser, filmer vi ser och så vidare, men utöver detta behöver vi stanna upp och reflektera över vad för eko detta skapar inom oss. Vilka tankar och känslor väcker våra upplevelser och vad kan de möjligen försöka säga oss? Ibland är vi redo men inte omständigheterna, ibland är omständigheterna på plats men inte vi själva.

Konsten att reflektera över sig själv är nog en kompetens man förvärvar över ett helt liv. För mig handlar livet om att vara autentisk, att jag är i harmoni med mig själv, med den jag är på djupet och i förhållanden till de värden som är varaktiga för mig. Det är ingen lätt sak, tendensen till avdrift är konstant och kompassen behöver kontrolleras ofta. Jag tänker inte längre på huset vid havet, den bilden har tjänat sitt syfte. I dag är det andra tankar, andra bilder jag utforskar, allt för att i varje viktig del av livet kunna vara - where I am supposed to be.

Boken jag citerar heter: Beachcombing at Miramar – The quest for an authentic life, av Richard Bode

Mario Bosson

 

Our Recent Posts

Tags

076 248 63 16

©2019 av OPTIMALIST Roger Bengtsson