13. ATT KUNNA STRÄCKA UPP SINA ARMAR


Mitt vänstra knä har krånglat den senaste tiden. En ömhet har stört min vardagliga träning och det har påverkat mitt humör negativt.

Jag fick ett tips om att titta på ett avsnitt av "Fråga doktorn" eftersom det handlade om psykossjukdomar. För att bättre försöka förstå en nära anhörig tittade jag på programmet. När de sedan skulle berätta om nästkommande avsnitt fick jag se en liten pojke som blev tillfrågad om det fanns något han önskade att han kunde göra. Han svarade:

- Att flossa och kanske räcka upp handen. Den här grabben har en ovanlig sjukdom som gör honom oförmögen att styra sina armar som vi andra. Det fick mig att tänka på att jag borde vara tacksam för att jag kan sträcka upp mina armar. Faktum är att det finns mycket jag borde vara tacksam över, trots att knäet jävlas. Faktum är att jag ju vet att just tacksamhet är en nyckel till att vara lycklig. Sedan läste jag om den 24-åriga längdskidåkaren som råkat ut för en cykelolycka, brutit ryggen och blivit förlamad från bröstkorgen och ner. Från en sekund till annan. Från rörlig till halvt förlamad. Från ett liv till ett helt annat. Hur klarar man en sådan omställning? Går det ens? Drygt en månad efter olyckan säger han i en intervu att när sådant här händer så blir det en inställningsfråga, vad vill man göra? Vill man grotta ner sig och vara negativ eller bara köra på och vara positiv? Jag väljer att köra på.​ Jag har hört att vi alla en dag ska dö. Allt vi har kommer att tas ifrån oss. Innan dess har vi chansen att vara tacksamma ... och det är skön konst. Varför då konstla till det och inte redan nu ta tacksamhetstjuren vid hornen! I dag är jag tacksam över:

 

Our Recent Posts

Tags

076 248 63 16

©2019 av OPTIMALIST Roger Bengtsson