8. VEM TILLÅTER DU TA DIN ENERGI?


Jag heter Nermina Bevrnja Larsson och är 57 år gammal. Vid sidan om mitt ordinarie arbete jobbar jag som föredragshållare, konferencier, livscoach och ståuppare.

Här kommer en sann historia som jag brukar berätta under mina föredrag:

Året är 2010. Jag har haft tjänstledigt för att studera till tandhygienist, men efter ett års studier tvingas jag inse att ekvationen med tre barn (varav ett med särskilda behov), pendling, plugga, jobba extra, inte alls gick ihop utan jag måste tillbaka till min ordinarie arbetsplats.

JAG VILLE VERKLIGEN INTE TILLBAKA MEN JAG HADE INGET VAL!!

Orsaken till att jag inte ville tillbaka var bland annat att jag tyckte mycket illa om - jag kan till och med använda ett så starkt ord som hatade - en av mina arbetskamrater! Denna arbetskamrat var en kvinna och vi kan kalla henne Anna.

Året innan det vill säga våren 2009 hade varit ett helvete på min arbetsplats. Anna och jag satt i samma rum. Vi har helt olika personligheter och olika sätt att jobba. Av någon anledning störde hon sig på mig och jag förstod aldrig varför. Till sist gick det så långt att hon slutade att hälsa. Kan du tänka dig? Du kommer till jobbet och går in på ditt rum som du måste dela med Anna, säger god morgon ... och du får inget svar tillbaka. Fruktansvärt! Jag mådde psykiskt dåligt av att gå till jobbet.

På hösten 2009 kommer jag in på Tandvårdshögskolan i Malmö och är helt överlycklig över att slippa Anna. Första dagen i aulan får jag syn på en kvinna som har samma frisyr som Anna och som dessutom är väldigt lik henne i nacken. Jag reagerar väldigt starkt … tappar nästan andan för en sekund, innan jag förstår att det inte är hon. Jag tar sedan ett djupt andetag och inser vilken energi jag har låtit Anna ta.

Nu är vi tillbaka till hösten 2010. Det är min första dag på min arbetsplats efter en misslyckad tjänstledighet.

JAG FASAR!! SKA JAG NU HA ETT HELVETE IGEN MED ANNA?

Jag går in på mitt och Annas rum. Där står hon … men vad är detta? Jag känner knappt igen henne. Hon har gått ner säkert 10-15 kilo och hon är väldigt liten sedan innan. Hon ser sjuk ut. Jag är helt tyst och bara tittar på henne. Till sist får jag ur mig: "Hej, hur mår du?" Anna svarar: "Jag mår inte så bra. Jag ligger i skilsmässa."

Och nu händer det ofattbara. För första gången tillåter jag mig själv att se en annan Anna. Jag ser en medmänniska som mår jävligt dåligt! Jag som själv har gått igenom en skilsmässa vet att det kan vara tufft, så jag hör mig själv säga:

"Får jag ge dig en kram?"

"Ja, det får du gärna," svarar hon, och så går jag fram till henne och ger henne en bamsekram och står där säkert i 10 minuter och bara håller om henne och ingen av oss vill släppa den andre.

Jag gråter nu när jag skriver det och jag gråter varje gång jag berättar det. Det var otroligt starkt och från den stunden tillät jag mig att se den "nya" Anna. Hon hade inte gjort något annorlunda. Hon var fortfarande samma Anna som året innan, men den stora skillnaden var att jag tillät mig själv att sen en annan person. JAG ANVÄNDE INTE MIN DYRBARA ENERGI ÅT ATT HATA EN PERSON LÄNGRE.

Jag grät till och med när hon slutade att jobba där och gav henne en avskedspresent som var ärlig och jättefin.

Vem tillåter du ta dina energi?

Allt gott och kärlek till dig som läser detta.

Nermina

nerminacoachingbyheart@gmail.com

 

Our Recent Posts

Tags

076 248 63 16

©2019 av OPTIMALIST Roger Bengtsson